The Value Investor v.29 Buffettsjukan

Warren Buffett är som bekant historiens mest framgångsrike investerare. Bästa sättet att förstå hans förmåga är inte att titta på genomsnittlig procentuell avkastning de senaste 60 åren utan att inse att han har från i princip ingenting (han avböjde t.o.m. föräldrarnas arv till förmån för sina syskon) genom investeringar i aktier och andra värdepapper samt köp av hela företag skapat ett av världens idag högst värderade företag. Så där lite vid sidan har han dessutom investerat ett privat kapital som idag som bonus ger tiotals miljoner dollar i årlig avkastning. Frågan är om det här någonsin kommer att slås.

Detta har gjort att han med tiden, egentligen på allvar först de senaste 20 åren, har blivit en stor förebild för många investerare, däribland mig som trogna läsare nog har märkt. Vi är många miljoner runtom i världen som försökt att anamma hans tankar och investeringsstil. Jag tror att ett stort antal av dessa kände liksom jag att Buffett hjälpte dem att förstå många samband och överhuvudtaget hur viktigt det är med lönsamma företag med förhållandevis säker intjäning som är skyddad av en vallgrav, utdelningar, avkastning på eget kapital, räntans betydelse och mycket annat. För mig var det Buffett och Peter Lynch i skön blandning som gjorde att jag började lyckas med mina investeringar och inte bara hoppa runt mellan islflaken.

Frågan vi dock bör ställa oss idag är nog om det inte har gått för långt. Om inte denna dyrkan av Buffets läror gjort många lite ”buffettsjuka”. Lärljungar brukar ju driva det de lärt sig in absurdum och jag tror alltså att det börjat gå överstyr och många fokuserar alltför mycket på utdelningar, vinst och gamla säkra bolag. En orsak till att det blivit så, vid sidan om Buffetts gigantiska investeringsprestation som har gjort att hans läror aldrig ifrågasätts, är nog hans beteende vid IT-yran i slutet av 90-talet. Att han stoiskt vägrade köpa ”teknik” när dessa aktier var de enda som gick upp och därefter stod som segrare när allting rasade gjorde förstås ett fantastiskt intryck på den stora massan investerare och gjorde Buffett till den superkändis han är idag.

Det största problemet som investerare med hög Buffett-faktor har idag är nog att de inte vill befatta sig med företag som inte tjänar pengar. Jag kommer att skriva om ”intäkter långt fram i tiden” nästa vecka men i korthet handlar det om att väldigt många misstror företags löften om att vinsterna kommer senare. Att man helt enkelt skyr företag som inte har en lång och imponerande historia av ökande vinster och utdelningar. I värsta fall att man ställer upp regler om att aldrig köpa företag som inte delar ut.

Vad man då missar är inte bara vinsterna, vilka kan vara gigantiskt mycket större än om man köper Volvo när den är lågt värderad, utan man missar egentligen hur företag fungerar. Alla förstår nog att i princip inget företag börjar sin verksamhet med att gå med vinst och delar ut hälften av den till aktieägarna. Sånt har nog bara skett när fifflare tagit över kommunal verksamhet alldeles för billigt i Täby m.fl. kommuner. För normala företag är det förstås helt omöjligt. För det nystartade företaget gäller det ju att hitta kunder, helst återkommande sådana, och försöka skala upp verksamheten. Detta kostar länge mer än det smakar men lyckas man med detta så som t.ex. Netflix har gjort, kan man sedan höja priserna och tjäna massor med pengar.

Att regelmässigt inte köpa företag som inte delar ut är också en dålig strategi eftersom utdelningar och tillväxt har en motsatt korrelation  (om man ska generalisera lite…). Det är förstås utmärkt om man delar ut för att man tjänar så mycket att man inte kan investera sina pengar med god avkastning längre men om man kan investera pengarna i tillväxt och nya produkter så kan det ju vara rationellt att inte dela ut eller i varje fall skjuta på det tills man nått till en viss nivå. Man ska ju heller inte glömma att även om Buffett älskar att köpa företag med fin utdelningshistorik så har hans eget Berkshire aldrig delat ut. Av just det skälet att de kan investera pengarna själva så bra.

Ironin i sammanhanget är att inte ens Buffett är någon riktig Buffett längre. Han har konstaterat att i dagens värld måste man hitta andra företag när det inte längre finns några lågt värderade överpresterande storföretag med ständigt högre utdelning. Sådana som det fortfarande fanns back in the day. Hans investering i Apple är inte det enda exemplet på detta men väl det utan tvekan mest kända. Jag minns själv hur mycket kritik jag fick i början av 10-talet när jag förde fram att Apple hade kvaliteter som borde göra Buffett intresserad. ”Han köper inte teknik”, intjäningen är för osäker och liknande argument fördes fram.

Slutsatsen är kanske att alla metoder är bra fram tills de inte längre fungerar.

 

Добавить комментарий

^ Наверх